Julia & Nicole

Det var hoppning och vi hade precis börjat hopp igång lite på en bana.

Mimmi och jag skulle ta banan för andra gången och på något sätt kom vi fel på tredje hindret, jag vet inte riktigt vad som hände mer än att jag kommer ihåg att hon kom fel och tvekade men ändån hoppa de av och hoppade "halvt" och fick med sig överbommen i hoppet. Hon trillar framåt och jag åker av. Jag landar med högerbenet på bommen. En tiondels sekund när jag ligger där på marken ser jag henne komma mot mig, hon landar på mitt ben och sprattlar upp igen på en halv sekund. Först känner jag ingeting utan kollar upp vad hon är, om hon mår bra, det är den första tansken som slår mig. Maria har redan fångat in henne och hon går med henne, i samma ögonblick känner jag att jag har riktigt ont i vaden/fotleden/foten.

Bella och mamma är framme hos mig och efter ca. 5 min så får jag gå och sätta mig vid läktaren, med foten i högläge. Mamma skrittar av Mimmi eftersom vi förstår att jag nog inte kommer kunna rida mer den lektionen. När hon kommer tillbaka igen har min fot svullnat upp ordentligt och mamma och Wilmas mamma letar efter en linda, tillslut får dom låna en av Gunvor som äger gården och jag får min fotled och fot lindad.

ja kan inte stödja på benet utan mamma får böra mig på ryggen till bilen. Mamma har fått hjälp att lasta Mimmi så hon är redan lastad. Sedan säger vi hejdå och åker hem, Bella ber mig mejla senare hur det är. När vi kommer hem fixar mamma stallet och jag får sitta på en spånsäck och titta på. :p Sedan går vi in, jag duschar och jag kan fortfarande inte stödja på benet. När kl. är ca. nio och vi har ätit har jag ännu ondare och vi åker in till sjukhuset för att röntga. Vi får svaret att inget är av, men det är en rejäl stukning/klämskada. 400 kg trycker ner ens fot mot en bom. Det känns.

Men vi ska ha det i bandage ett tag, en vecka eller lite mer skulle jag tro. Och sedan fick jag kryckor att stödja mig mot, eftersom det gör så ont att stödja på foten.

Idag är foten inte riktigt lika svullen, men det gör fortfarande riktigt ont att röra på den, och jag kan inte röra den så mycket. Men det gör inte så ont hela tiden dvs när jag sitter still. :)

Hoppas kunna rida snart ingen, idag får hon vila iaf. Jag skulle ha spelat match, men det går ju verkligen inte. Men mamma ska skjutsa så vi åker med ändån och jag får väl vara bänkvärmare typ. ^^

Vet inte hur jag kommer se på hoppningen nu, men det kommer ju såklart vara lite jobbigt första gången nu så här efter olyckan. Men som Bella sa, jag ska inte förknippa det med hoppningen, en häst kan om man har otur gå omkul i skogen och på dressyrbanan också, om den snubblar på något eller bara snubblar till. Och det är klart, har varit med om en omkullridning förut och en hjärnskakning. Och det har jag kommit över helt och hållet.

Får ju också tänka att Mimmi faktiskt kan tycka det är lite läskigt att hoppa nu också, hon har ju aldrig gått omkull på ett hinder förut. Isf får vi jobba upp hennes självförtrende igen. Hon kan och hon tycker det är kul!

Nu vet ni iaf vad som har hänt!