} function dis_rightclickNS(e){ if ((document.layers||document.getElementById&&!document.all) && (e.which==2||e.which==3)) { alert(msg_box) return false; } } if (document.layers){ document.captureEvents(Event.MOUSEDOWN); document.onmousedown=dis_rightclickNS; } else if (document.all&&!document.getElementById){ document.onmousedown=dis_rightclickIE; } document.oncontextmenu=new Function("alert(msg_box);return false")

Åsiktsinlägg

Kände mig lite pepp på ett åsiktsinlägg så här efter midnatt, tänka sig! ;)

Tänkte ta upp det här med att våga stå för sig upp för sig själv, tro på det man gör, peppa sig själv och andra, se saker och ting ur en anna synvinkel.

Ridning är en sport där du förlorar 99% av de matcher du spelar, eller låt säga ist, du vinner 1% av de matcher du spelar.
Hur många gånger åker man iväg på en tävling och kommer hem med vinst, det är förstås olika, men långt ifrån varje eller varannan gång. Det är en sport där man måste lära sig att ta motgång.
Medgång och motgång går hand i hand.

Vad är det då som får oss att fortsätta, fortsätta tro på oss sjäva och det vi gör? Jo, för det första, alla har det i bakhuvudet. DET ÄR LIKADANT FÖR ALLA. Jo, till viss del, men sen finns det saker en del inte tål, att se andras framgång. En del har större förutsättningar än andra. Går det bättre för dom då. Nej, resultaten är kanske bättre för den med en f.d. SM-ponny/häst än för den med en ganska grön ponny/häst. Men att vinna är också att vinna över sig själv. Och gör man det bara för att man har papper på att man hade snabbast tid, minst fel eller högst procent? Nej, det tycker i varje fall inte jag. Låt säga så här. Du har en häst du har som mål att nolla en L:C med. Kanske gör du det samma tävling som en ryttare med mål att nå L:A, vinner samma klass, då är du ändån en vinnare, likväl som den som vann L:Cn. Kanske uppskattar du detta mycket mer än den som vann, att du gått nolla kanske gjorde dig superlycklig! Medans den som vann tjurade för att konkurrenten vann nästa klass som var 10 cm högre. Men vi har det i bakhuvudet, ingen åker hem överlycklig från var och varannan tävling.

Tror också att det är såhär: Många, då menar jag många pratar om samma sak. "Den tjejen/killen fick en färdig ponny, gick SM i somras, bara att ut och plocka placeringar lokalt". Okej, det svider i andras ögon att det går bra för en annan, varför? För att vi svenskar är så oehört dåliga på att berömma oss själva, vi måste ha andras beröm och uppmärksamhet hela tiden. Och när någon annan får det, vad händer? Jo, vi tål inte det, har själv upplevt det, men förstår att jag måste börja tänka om. Säg till dig själv, jag är BRA, jag gjorde mitt bästa och gick in till 110%, jag gjorde allt jag kunde och det är det som räknas, detta kommer jag vinna på i längden! Har du inte gjort det, ja vad förtjänar du då. Lika mycket som den som vann utan att ha kämpat förstjänar. Se det ur en annan synvinkel.
Hur glad är den personen som vann med f.d. SM-ponnyn, kanske jätteglad, kanske inte alls speciellt glad och lycklig. Eller kanske bara för stunden. Att vinna en klass för denne kanske ger glädje i någon dag, sedan slut med det och den pressar sig själv till att vinna igen, detta för att den inte upplevt något annat, inte inte ta vara på ljuspunkterna för att de är alldeles för självklara.

Att leva på något för en kort stund eller att glädjas långvarigt?
Hur är det då, ska man smutskasta de små barnen som fått det alldeles för enkelt, nej kanske räcker det att stå vid sidan av, tänka om. Tänka "hur ska de lära sig att kämpa för det som de verkligen vill, när de sällan behöver göra det?" I så fall, är dessa ungar så lyckligt lottade, nej kanske inte! Kanske har de föräldrar som kräver att de ska lyckas, blir ännu mer besvikna än själva barnet om det inte blir en placering.
Kanske är det dags för oss svenskar att tänka om, se folks liv ur en annan synvinkel, speciellt i tävlingssammanhang.

Varför trycka ner varann för att själva känna sig bättre? Tänk vilken ryttarelit Sverige skulle ha om vi på ett snällt sätt delade med oss av våra kunskaper, försökte, iaf försökte komma överens och stötta varann och ge varann ett åtminstone ärligt menat "lycka till!".

Det du gör idag kommer du få igen imorgon! Dags att börja våga säga, jag är bra, du med! Ta åt dig beröm, våga tro på dig själv, vem ska annars göra det?


Kommentarer
Postat av: Elin J.

Riiiktigt bra skrivet!! :D

2012-01-22 @ 12:46:57

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Kom ihåg mig här?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress, så vi kan kolla din fina blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0